Ett kärt återseende

Idag har jag varit och besökt min gamla arbetsplats. Det var ett riktigt kärt återseende. Både från boende och kollegor. Jag tycker inte om att kalla de som bor på hemmer för patienter. De kommer att bo där den tid de har var så boende tycker jag låter bättre. Patient låter inte så hemtrevligt.

Jag hade faktiskt orkat bakat lite småkakor igår så jag tog med mig några. Nu i efterhand så får jag nästan lite ångest över det. Det är jobbigt att vara social när jag är sjukskriven. Det får mig att bli paranoid. När jag promenerade hem fick jag tankar som jag inte borde ha. Tänk om de tycker att jag kan arbeta och att jag bara ljuger om min smärta, eftersom jag trots allt kunnat baka. Min dotter är så klok för sin ålder och är en klippa att tala med. Hon frågade om jag skulle tro det om en annan kollega? Det är klart jag inte hade trott så nu känns det lite bättre.
ytd

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s